söndag 6 december 2015

Update om Joline

Joline kryper allt snabbare och har blivit mycket säker på att ställa sig upp och gå runt bord och annat genom att hålla sig i med händerna. Hon ramlar nästan aldrig och ska hon gå ner på golvet igen, så sätter hon sig på knä och sedan kryper vidare. Hon är dock fortfarande väldigt mammig och kryper gärna efter mig och ställer sig upp mot mina ben och vill bli upplyft eller vill att man ska hålla henne i händerna så hon kan få gå (eller nästan springa på tå, för fort går det). Hon är dock inte lika mammig som tidigare. Nu vågar hon ändå krypa runt och utforska huset, men vänder sig om och kollar efter mig för att se vart jag är innan hon kryper vidare. Vill hon sätta sig så välter hon typ över åt sidan på rumpan och sätter sig.

Att gå själv med gåvagnen kan hon också numera och reglera hastigheten så hon inte ramlar. Gåvagnen är dock lite bromsad, så den inte ska rulla så fort, så det gör det såklart lättare för henne.

Joline har också börjat gunga fram och tillbaka med kroppen när hon hör musik. Ser så mysigt ut. :)

Hon börjar även försöka härma ljud och idag när Fredrik försökte få henne att säga Lampa, så sade hon någon liknande, typ "ampa" när hon försökte härma honom. Hon älskar också att dra av sig sina sockar/strumpor hela tiden. Nästan alltid när hon ammar så drar hon av sig strumpan. Vi brukar busa med henne och ha dragkamp med henne om strumpan. Då brukar hon skratta. :)

Förra helgen, fredagen 27 nov för att vara exakt, påbörjade vi operation nattamningsavvänjning. Så från och med den fredagen så skulle Joline sova i sin säng och inte få amma eller äta något annat på nätterna. 

När vi slutade med nattamningen med Dante när han var 10 mån, så gick det väldigt smärtfritt och från och med tredje dagen så sov han hela nätter. Vi hade hoppats på tur med Joline, men det blev inte riktigt så. 

Sovrutinen är att vi sätter på pyjamas, borstar tänderna, går in och sätter oss i en stol i mörkret i rummet där Jolines spjälsäng finns och sätter på babywatcherns nattlampa och vaggvisemusik samt ljusprojektorn som projicerar färgglada mönster (typ hjärtan, blommar och bollar och dylikt) i taket. Joline får då ligga i famnen och titta på mönstren i taket och krama eller bita på sin leksakselefant. 

Första natten utan amning, alltså fredagsnatten 27 nov, vaknade hon 15 ggr, lördagsnatten 11 ggr, söndagsnatten 6 ggr, måndagsnatten 11 ggr, tisdagsnatten 6 ggr, onsdagsnatten 5 ggr. Sedan åkte jag iväg på konferens med jobbet från torsdag morgon till fredag kväll, så torsdagsnatten fick Fredrik ta själv och då vaknade hon 5 ggr och sedan på fredagsnatten 8 ggr. Natten till idag, alltså lördagsnatten så sov hon mellan kl 23.17 till 05.11, så då sov hon nästan 6 timmar i sträck, vilket är toppen. Ikväll söndag, så somnade hon kl 19.30 och sover än och klockan är nu 23.30, så det verkar lovande. 

Joline äter ju väldigt bra på dagarna, så jag tror inte det är hunger hon vaknar av, utan snarare avsaknad av närhet. Tar man upp henne när hon vaknar, så somnar hon nästan omedelbart om i knät och hon letar inte efter bröstet eller så. Vid 5-tiden börjar hon dock troligtvis att bli hungrig, för då är det väldigt svårt att få henne att somna om. 

Det står i vissa appar om barns utveckling att de nu vid 9 månaders ålder kan vakna mer på nätterna pga de börjar förstå att de är en egen självständig person och separationsångesten kan vara jobbig, då de förstår att mamma och pappa kanske kan försvinna eller överge dem. Man hör ju att hon ibland drömmer mardrömmar och kan börja gråta i sömnen. Hoppas dock på att hon nu börjar komma igenom den fasen och kanske blir lugnare och sover bättre på nätterna. 

Nu har också båda tänderna i fram i överkäken tittat ut de senaste två dagarna, så nu har hon två tänder där nere och två tänder där uppe. Kan ju även vara tänderna som gjort att hon sovit dåligt, då det kanske gjort ont ibland. 

Idag har Joline förresten gjort sina första två dyk på babysimmet. Vi har ju varit frånvarande typ hälften av gångerna, så vi har legat lite efter de andra vad gäller dyken, men idag testade vi och det gick jättefint. Inget skrik alls eller så. Duktig tjej!! :)


Plocka ner DVD-filmer från hyllan är kul
Joline & farbror Christoffer


Läkarbesök för att utreda Dantes magont

Måndagen för ca två veckor sedan var jag med Dante och träffade en barnläkare på vårdcentralen. Vi hade bokat in det besöket ca en månad innan, då det var svårt att få en tid. Anledningen till besöket var att Dante senaste året ofta haft ont i magen och det är ofta i samband med måltider eller efter måltiderna som han får ont. Har börjat misstänka att det kanske kan röra sig om allergi av något slag, så därför ville jag kolla upp detta.

När man frågar Dante så verkar han ofta ha ont i magen, men man vet ju samtidigt inte om man kan lita på det han säger. 3-åringar är ju inte de mest pålitliga och kan säga både sanna och mindre sanna saker. En dag såg han en reklamfilm om Activia-yoghurt som de lovade skulle göra magen glad och då sade han att han ville vi skulle köpa sådan yoghurt så att han slapp att ha ont i magen mer. Det kändes i mammahjärtat. Tänk om han kanske har vant sig vid att ständigt ha ont i magen.

Läkaren gav oss recept på en ny omgång med laxermedicin som han skulle dricka en gång om dagen i 30 dagar, för att en gång för alla utesluta att det är något gammalt bajs från tidigare förstoppning som sitter kvar i tarmarna och orsakar smärta vid måltid. Det var samma sort, Movicol, som vi fått recept på tidigare, men förra gången tyckte apoteket vi skulle byta till en annan sort som skulle vara en likadan produkt som hette Laxido. Denna läkaren sade att det inte alls är samma, så denna gången skulle vi inte låta dem byta.

Sedan skulle vi även få ta några blodprov för att kolla om han kan vara glutenallergiker eller dylikt, vilket krävde att man tog några rör med blod från armen. Då jag helst ville lämna Joline hemma vid provtagningen, så frågade jag om vi kunde komma senare på eftermiddagen och ta dessa prover, då Fredrik kommit hem från jobbet. Det gick fint och vi fick lite smärtstillande Embla-salva och några "plåster" med oss hem, så skulle vi återkomma senare samma eftermiddag för att ta proverna. En timma innan vi skulle åka in igen tog vi på salvan i båda armvecken och sedan plåster på detta. När vi sedan kom till vårdcentralen fick vi komma in till provtagningen direkt. Dante var superduktig och satt helt tyst medan de fyllde tre rör med blod från hans vänstra armveck. Inte ens ett pip eller något gnäll, utan han tittade tyst på vad de gjorde. Efteråt sade han att det gjorde lite ont, men inte så farligt.  Han fick välja en liten grej ur en presentlåda av sköterskorna, för att han var så duktig. Jag blev också förvånad att han inte sade ett pip. Antingen så är han en viking som pappa Fredrik brukar säga eller så är Embla-krämen verkligen en salva som bedövar allt. :) Doktorn skulle sedan ringa efter två veckor och kolla läget och meddela svaren på proverna, så imorgon ringer hon förhoppningsvis.