lördag 5 mars 2016

Skiftbyte på skottdagen m m

Skottdagen den 29 februari 2016 så började jag jobba igen efter jag varit mammaledig sedan början av februari 2015.

Den 29:e var det Fredriks tur att överta föräldraledighetsstafettpinnen och vara hemma med barnen tills slutet av augusti i år. Min första jobbdag började passande med att Joline väckte oss genom att säga "pappaa! pappaa!. Så mysigt för pappa Fredrik att vakna av det på sin första föräldralediga dag under sin pappaledighet. 

Första veckan har gått jättebra och det har gått fint för Fredrik hemma med barnen och jag har tyckt det varit kul att börja jobba igen. 

Har haft lite ångest för att börja jobba igen, då jag börjar mitt i högsäsongen, men det har gått bra, även om det absolut finns massor att göra, om man skulle vilja. Har fått en lista med uppdrag som jag ska ta hand om. Försöker att inte stressa upp mig utan ska försöka gå hem i tid varje dag och så får jobbet vänta. Har redan jobbat över en dag denna veckan, men det var ett lite undantag, då en kollega som var insatt i uppdraget som jag jobbade med kommer åka på semester nästa vecka samt att revisorerna väntade på årsredovisningen i fråga pga styrelsemötet då den ska skrivas på ska äga rum på måndag. Så skönt att man får komptid för tiden man jobbar över här i alla fall. 

Då jag denna gången ska försöka att göra allt för att slippa jobba över, för att få mer tid med familjen, så har jag valt att börja jobba 75% direkt och inte jobba 100% under det halvår när Fredrik ska vara föräldraledig. Hoppas det ska funka. Känns bra att chefen säger att alla måste gå via honom, om de har nya uppdrag som ska fördelas på oss konsulter, så jag slipper frågor om jag kan ta nya uppdrag hela tiden. Sedan känns det också bra att chefen säger att jag inte ska behöva jobba över, utan att tanken är att jag ska klara mina uppdrag under min ordinarie arbetstid, "annars har jag misslyckats" säger han. Hoppas han får rätt att jag kan fixa mina uppdrag inom den ordinarie arbetstiden. Vore ju underbart!! :)

Nu efter nästan första veckan passerat, så tycker jag redan jag märker skillnad på Joline. Hon är ju inne i ett utvecklingssteg, så det kan ju hända mycket från dag till dag. En sak är att hon blivit sämre på att äta. Tidigare har hon aldrig tackat nej till mat, förutom en gång när jag försökte ge henne en barnmatsburk med thai mat. Den vägrade hon äta, vilket är första och enda gången det hade hänt då. De senaste två veckorna, så har det hänt ofta att hon viftar med händerna, kniper igen munnen och vill inte äta efter hon smakat en eller några få skedar mat. Trodde det berodde på att hon kanske inte mådde så bra efter vaccinationen förra veckan i samband med 1-årskontrollen. Har dock funkat att ge henne mat om man distraherar henne med någon leksak eller dylikt. Senaste veckan så har hon ibland totalvägrat att äta redan från start, men låter man henne äta själv med sked, så går det bra att äta. Hon äter som tur är rätt bra själv med barnsked redan, så det blir inte så farligt kladdigt. Vore ju toppen för Fredrik om hon började äta själv bra nu, då slipper han ju mata henne varje måltid. ;)

1-årskontrollen på BVC den 23 februari gick inte så bra som jag trodde, då Joline började störtgråta när läkaren, Margareta Belfrage, skulle undersöka henne och kontrollera lungor och leder osv. J var så upprörd att det inte blev någon mätning den gången, utan bara vägning och då vägde hon 10 395 gr. Kan gissa att hon är ca 76 cm. Lite skillnad mot Dante som vägde 13 130 gr och var 88 cm när han var 13 mån. Dante har dock alltid legat ca 3 kurvor över normalkurvan i BVCs tillväxtdiagram, medan Joline ligger mellan normalkurvan och en kurva över hela tiden. 

Vår BVC-sköterska Jeanette Lindeberg Emin är verkligen snäll och omtänksam, så när J var så ledsen i samband med kontrollen så kallade hon in en extra BVC-sköterska så de kunde ta vaccinationssprutorna i var sitt ben samtidigt på Joline, så hon slapp lidandet att få dem efter varann. Joline grät, men fick lite sockerlag att äta direkt efteråt i en plastspruta som gjorde att hon ganska snabbt blev pigg och glad igen. 

Februari 2016 och 1+4 årskalas

I februari har vi också varit ganska sjuka, så vi har inte hunnit göra så mycket, utan mestadels varit hemma för att försöka bli friska någon gång. Jag åkte själv på en rejäl hosta som tog nästan hela månaden att bli av med.

Jag och Joline åkte dock, trots hosta, på en lite längre tripp till min gamla universitetspluggkompis Annika D och hennes familj (fru Madelein, sonen Alfons och dottern Thyra) i Asker, Odensbacken, utanför Örebro den 11 - 14 februari. Vi tog Skodan och åkte på morgonen efter vi lämnat Dante på förskolan. Stannade för lunchpaus hos mina föräldrar i Skara och åkte sedan vidare senare på eftermiddagen så vi var uppe hos Annika omkring 17-tiden. Reseetapperna gick jättebra, då Joline sov nästan hela tiden i bilen.

På fredagen blev det ett besök till Örebro centrum för lite shopping och god lunch med Annika och lilla Thyra. Var mysigt. Lördagen spenderade vi hemma hos dem i deras hus och gick en kort promenad ute. Promenaden blev kortare än planerat, då flera träd hade fallit över och spärrat av skogsvägen/stigen som vi hade tänkt att gå. Var härligt att bara umgås och prata och bara ta det lugnt, särskilt då man själv är lite sjuk och trött både pga hostan och för att J fortfarande sover dåligt på nätterna. Kollade sedan Mello-delfinalen på tv på kvällen när barnen lagt sig.

Den 20 februari fyllde Joline 1 år. Stort grattis till dig, älskade Joline!!! Oj, vad detta året har gått fort! Helst sanslöst. Det blev inte så mycket firande på hennes dag, då hon var förkyld och vi ju senare den 27 februari skulle ha ett stort släktkalas både för henne och Dante. Hon fick dock presenterna från oss, glass och rån av Duplolego och en kassaapparat, samt en princessbakelse med ett ljus på.

Joline och Dante skulle få dela på princessbakelsen, men Dante smakade en sked och sedan ville han inte ha, som vanligt, då han inte gillar tårta och godis. Joline däremot åt nästan hela sin halva av bakelsen och verkade tycka det var jättegott.

Så olika barn kan vara varann. Dante och Joline är nästan varandras motsatser. Dante har alltid varit lugn som bebis och sov bra på nätterna (hela nätter) nästan direkt efter vi slutat med nattamningen. Han har aldrig varit intresserad av att öppna skåp och lådor eller att dra ut saker ur lådor och skåp. Han har heller aldrig gillat sötsaker och godis eller dylikt.

Joline däremot är en riktig känslomänniska. Antingen är hon jätteglad eller så är hon jättearg eller ledsen. Hon får lätt utbrott och kastar sig på golvet och dunkar huvudet eller ansiktet i saker så hon fr ont och gråter eller liknande om hon inte får som hon vill. Hon öppnar alla skåp och lådor hon hittar och drar gärna ut allt som finns däri. Har redan dragit ner en blomma ur fönstret också, vilket D aldrig gjort. Även när vi är på besök hemma hos andra öppnar hon deras lådor och drar ut kläder och allt hon kan få tag i.

Joline sover fortfarande dåligt på nätterna, med några undantag, och nu är det mer än tre månader sedan vi slutade med nattamningen. Hon vaknar och skriker högt och hjärtskärande nästan varje gång hon vaknar, men somnar som tur är ganska fort om igen. Hon gillar tårta och glass redan nu mycket mer än Dante någonsin gjort. Sötsaker får hon dock inte äta än, det var bara på födelsedagen som hon undantagsvis fick äta tårta.

Vi firade båda barnens födelsedagar lördagen den 27 januari på ett 4+1-årskalas för släkten. Det blev jättelyckat och alla verkade glada, både unga och gamla. :) De som kom på kalaset var farfar Kent, farmor Birgitta, mormor Evy, morfar Jan, farbror Christoffer, Lisbeth (Ulrikas faster), farfar Kents bror Jan, gammelfarfar Yngve, Gudrun, mormor Evys bror Mats och hans fru Raina.