lördag 21 november 2015

Magsjuka, terrordåd i Paris & Joline 9 mån

Sedan jag skrev senast så känns det som om vi knapp varit utanför huset.

Vi, hela familjen utom Joline, drabbades av magsjuka tisdagen för snart två veckor sedan. Jag lämnade Dante på förskolan på tisdagen och han sprang in och satte sig i rummet med de andra barnen där de hade morgonmöte. När jag sedan skulle åka hem såg jag lappen på dörren att det går magsjuka på avdelningen. Då ber jag Jenny, en av pedagogerna, att hämta ut Dante igen, så vi kunde åka hem. Trots att vi bara var där fem minuter så lyckades vi bli smittade, så jag och Dante blev sjuka ca 9 tim senare och under natten till onsdagen blev Fredrik också sjuk.

Vi hade besök av min vän Frida och hennes lille Max samma tisdag. Vi visste då inte att vi hade blivit smittade av magsjukan, så tyvärr så kan vi nog ha smittat Max också som sedan smittade Frida och Max storasyster Ebba. Stackars dem. Om smittan kom från oss så var det absolut inte meningen att smitta dem med något så jobbigt som magsjuka.

Det blev dock en rätt mild variant av magsjuka ändå. Jag och Dante kanske spydde 2-3 ggr och Fredrik bara en gång. Redan dagen efter så började man känna sig hungrig och jag kunde äta riktig mat redan under onsdagen. Jag som skickade iväg Fredrik till affären för att ladda upp med nyponsoppa, blåbärssoppa och vätskeersättning så fort jag och Dante blev dåliga. Såå glad att Joline klarade sig också.

Fredagen den 13 november 2015 blev verkligen en skräckens fredag den 13:e. Skottlossning, bombdåd och gisslandrama i konsertlokal i Paris. Fruktansvärt! Vart är världen på väg! Minst 129 döda och över 300 skadade och IS (Islamiska Staten) har tagit på sig dådet. Sedan dess har även beredskapsnivån i Sverige höjts. Man vet ju inte var de kan slå till härnäst.

Då Eurovisionfinalen ju ska gå i Sverige nästa år igen, så hade jag funderingar på att försöka få biljetter till denna, men nu när risken för terrorattentat har ökat, så börjar jag bli lite skraj. Tänk om de skulle försöka bomba detta stora event som sänds på TV över hela världen och där folk från hela Europa är samlade. Hade jag inte haft familj hade jag nog inte varit lika skraj, för då hade det bara gällt mig själv, men nu tänker man ju på hela familjens bästa också.

I tisdags eftermiddag så hade vi besök av Jenny och hennes Sixten och lille Frank samt Johanna och hennes Dante (Ahl) och hans lillebror Devin.

I tisdags var det också första gången som Joline åt riktig mat för första gången. Hon har bara fått smakprov av mat tidigare. Det var pressad potatis och liten bit mosad fiskpinne. Hon åt glupskt, så det verkar lovande. De senaste dagarna så har hon börjat äta hela burkar mat till lunch och middag, plus fruktpuré till efterrätt, så man märker att hon blir hungrigare. I förrgår sög hon på apelsinklyfta och bet av en stor bit som hon försökte svälja när hon satt i Fredriks knä, men den fastnade i halsen. Jätteläskigt, hon blev helt röd i ansiktet, men jag var förberedd och dunkade henne hårt i ryggen så den kom upp igen. Är livrädd att barnen ska kvävas av något de äter, så jag brukar alltid dela allt mer än jag behöver egentligen, men hon var så snabb på att bita av och suga in biten i munnen, så jag hann inte stoppa henne. Det hela gick rätt fort, så jag hann inte bli så rädd denna gången och tack och lov så kom biten ju upp direkt efter första dunken i ryggen.

Igår blev Joline 9 månader. Tiden går så fort. Hon börjar bli stor nu, vår lilla tjej. Igår hade vi besök av en tidigare jobbarkompis Sanja och hennes lilla Vienna som är ca 1,5 månad äldre än Joline. Viennas storebror Luka är bara några månader yngre än Dante, så jag och Sanja har var mammalediga samtidigt även förra gången.

Alltid kul att ha andra trevliga mammor i samma situation som man kan umgås med ibland när dagarna känns långa och kul för Dante också att leka med någon jämnårig, då vi inte är så mycket på förskolan nu pga alla sjukdomar. Denna veckan har vi stannat hemma från förskolan för att de ringde och sade att magsjukan kommit tillbaka till avdelningen i onsdags, så då vågade vi inte chansa, utan höll Dante hemma. Att leka med jämnåriga är dock inte bara kul. Det blir gråt och skrik också emellanåt, men det är väl så det blir ibland, när barnen har starka viljor som inte alltid kan komma överens. Tror dock det är nyttigt för barnen att umgås och lära sig det sociala spelet, hur man umgås med andra och att man måste kompromissa och turas om.

Dante, Max och Joline
Tiger-Joline
Tiger-Dante ca 10 månader från nov 2012
Vienna, Dante och Joline
Dante tycker det är kul att gå med Joline och J gillar det också. 

måndag 9 november 2015

Utveckling, BVC och byte av bilstolar

Tiden går så fort och för varje vecka som går märker man att Joline utvecklas och gör nya framsteg.

De senaste två veckorna har förkylningarna hållit i sig och vi har därför hållit oss hemma. Känns som vi inte varit utomhus någon längre stund på länge nu pga alla sjukdomar. Joline fortsätter dock utvecklas i snabb takt och hon kryper nu snabbare och gärna efter oss, då hon vill ta tag i våra ben och ställa sig upp mot dem. Att ställa sig upp och att få gå när någon håller i hennes armar är det enda som hon tycker är riktigt kul nu, så det är svårt att underhålla henne på annat vis. Hon blir bara arg och frustrerad om hon inte får som hon vill. Det är nu den ganska långa perioden börjar, då man ständigt går böjd som en rävsax för att barnet vill gå hela tiden, men inte kan det utan assistans.

Då Joline nu ställer ju sig upp titt som tätt, även mot andra saker än våra ben, så har hon (peppar peppar) ännu inte ramlat och slagit sig så mycket. Beror kanske på att vi alltid försöker vara i närheten, så vi kan snabbt gå dit och vakta henne ifall hon skulle ställa sig upp. Det har mest varit att hon slagit i huvudet när hon krupit omkring under bord och dylikt samt så har hon klämt fingrarna i lådorna i köket två gånger redan, trots att de är barnsäkrade. Går ju inte hålla koll på henne varenda sekund och hon är ju supersnabb ibland. Nu har vi satt i ett skohorn genom alla kökslådorna, så nu ska hon inte kunna öppna dem iallafall.

Anledningen till att hon kanske inte ramlar så mycket kan ju också bero på att hon blivit mycket stadigare senaste tiden. Hon välter aldrig när hon sitter och nu kan hon till och med gå med gåvagnen utan att vi håller i henne. Hon går ner på knä om vagnen rullar i väg för snabbt, men oftast kan hon kontrollera den genom att hålla emot så den inte sticker iväg. Vagnen är dock lite bromsad, så den inte rullar för fort. Joline kan också stå och hålla balansen själv, när vi bara håller henne i ena handen. Så stadig var hon inte för två veckor sedan, så det har kommit nu det senaste.

Joline har också blivit mer social och "pratar" mer och mer med oss med olika ljud (mamamam, papaaaa, dadada osv) och hon har även börjat ta initiativ till lekar. Hon kan leka tittut genom att hålla upp t.ex. en handduk eller tröja eller dylikt framför ansiktet och sedan ta ner den igen och titta på oss och le. Hon drar också av sig sina strumpor när hon ammar och så kan hon hålla fram strumpan mot mig & då har jag ibland bitit lätt i den med tänderna och så har vi haft lite dragkamp om strumpan. Det tycker hon är kul. Jag släpper oftast, så hon får vinna, men då håller hon fram strumpan igen och väntar på att jag ska bita tag i den igen.

Den 28 okt var vi på BVC och mätte och vägde Joline. Hon vägde då 8 820 gr och var 72 cm lång. Hon ligger då en kurva över normalkurvan på både vikt och längd. Om man jämför med Dante vid ungefär samma ålder så vägde han 12 030 gr och var 79 cm, så Joline är helt klart nättare. ;) Kul att de är lite olika, så man får provat på att ha både en stor och en mer normalstor bebis. :) Min rygg är helt klart mycket gladare denna gången. Inte lika tungt att bära.

Barnens mormor, morfar och Lisbeth kom på besök förra lördagen, då de skulle se Jerry Williams på Kajskjul 8. De stannade över natt och Lisbeth tog tåget hem. Mormor och morfar stannade till måndag kväll, då jag frågat dem ifall de kunde göra det. Detta möjliggjorde att jag och Dante kunde gå på Knatteskutt, medan de tog hand om Joline. Dante är dock inte så förtjust i Knatteskutt, så vi kommer nog inte fortsätta nästa termin.

Idag är det Fars dag, men vi har inte firat det särskilt mycket. Glömde faktiskt av det i morse, så grannen Gun påminde oss när hon stannade en kort stund för att prata när hon gick förbi. Vi var då ute hela familjen och grejade med bilarna. Fredrik och Dante bytte däck. Joline sov i vagnen och jag bytte ut babyskydden och satte i Dantes nya stol (Cybex Solution Q2-fix) som han ska sitta framåtvänd i från och med nu. Så nu tar Joline över Dantes bakåtvända Britas Multi tech II-stolar och vi ska återlämna babyskyddet till NTF. Vad barnen växer och blir stora!!

Efter Dante varit på Aquabarns plask & lek och dykt och hoppat i vattnet och busat och jag varit med Joline på babysim som gick bra fram tills det var dags att duscha efteråt, då det blev skrik, så lagade jag lite god mat för att fira pappa Fredrik och Dante gav honom två Trisslotter som det stod "Du är bäst" på. Han vann på båda lotterna, totalt 130 kr, så det var ju toppen. Om han tar nya lotter för vinsterna, så kanske vi kan vinna storkovan. ;) Man kan ju få drömma iaf. :)

Såg att jag under förra mammaledigheten skrev lite i bloggen om vad Dante åt under dagarna, så jag tänkte skriva upp vad Joline brukar äta en vanlig dag nu och lite övriga uppgifter:

Jolines matintag under en vanlig dag:

Frukost: En halv burk fruktyoghurt (ca 100 gr) plus amning

Lunch: En halv burk barnmat (ca 100 gr) plus en halv burk fruktpuré (ca 100 gr) plus amning

Eftermiddag: Ibland fruktpuré med havre eller dinkel som mellanmål

Middag/kvällsmat: Gröt ca 1 dl plus amning. Just nu kör vi Sempers gröt med katrinplommon och päronsmak för 8 - 18 månaders barn. Varvar detta med Sempers 6-månaders havrevälling, vilket inte är poppis, men vi hoppas hon lär sig gilla välling. Välling har alltid varit räddningen när Dante varit sjuk eller ätit dåligt. Får han i sig välling så vet man att han fått i sig mycket av det han behöver i alla fall. Vi får se om Joline lär sig äta det någon gång. Har inte lyckats ännu, trots att vi försökt nästan varannan dag sedan hon var ca 5 månader.

Här kommer lite bilder från de senaste två veckorna också.