Bullen + Dante + Joline = 4: Magsjuka, terrordåd i Paris & Joline 9 mån

Sedan jag skrev senast så känns det som om vi knapp varit utanför huset.

Vi, hela familjen utom Joline, drabbades av magsjuka tisdagen för snart två veckor sedan. Jag lämnade Dante på förskolan på tisdagen och han sprang in och satte sig i rummet med de andra barnen där de hade morgonmöte. När jag sedan skulle åka hem såg jag lappen på dörren att det går magsjuka på avdelningen. Då ber jag Jenny, en av pedagogerna, att hämta ut Dante igen, så vi kunde åka hem. Trots att vi bara var där fem minuter så lyckades vi bli smittade, så jag och Dante blev sjuka ca 9 tim senare och under natten till onsdagen blev Fredrik också sjuk.

Vi hade besök av min vän Frida och hennes lille Max samma tisdag. Vi visste då inte att vi hade blivit smittade av magsjukan, så tyvärr så kan vi nog ha smittat Max också som sedan smittade Frida och Max storasyster Ebba. Stackars dem. Om smittan kom från oss så var det absolut inte meningen att smitta dem med något så jobbigt som magsjuka.

Det blev dock en rätt mild variant av magsjuka ändå. Jag och Dante kanske spydde 2-3 ggr och Fredrik bara en gång. Redan dagen efter så började man känna sig hungrig och jag kunde äta riktig mat redan under onsdagen. Jag som skickade iväg Fredrik till affären för att ladda upp med nyponsoppa, blåbärssoppa och vätskeersättning så fort jag och Dante blev dåliga. Såå glad att Joline klarade sig också.

Fredagen den 13 november 2015 blev verkligen en skräckens fredag den 13:e. Skottlossning, bombdåd och gisslandrama i konsertlokal i Paris. Fruktansvärt! Vart är världen på väg! Minst 129 döda och över 300 skadade och IS (Islamiska Staten) har tagit på sig dådet. Sedan dess har även beredskapsnivån i Sverige höjts. Man vet ju inte var de kan slå till härnäst.

Då Eurovisionfinalen ju ska gå i Sverige nästa år igen, så hade jag funderingar på att försöka få biljetter till denna, men nu när risken för terrorattentat har ökat, så börjar jag bli lite skraj. Tänk om de skulle försöka bomba detta stora event som sänds på TV över hela världen och där folk från hela Europa är samlade. Hade jag inte haft familj hade jag nog inte varit lika skraj, för då hade det bara gällt mig själv, men nu tänker man ju på hela familjens bästa också.

I tisdags eftermiddag så hade vi besök av Jenny och hennes Sixten och lille Frank samt Johanna och hennes Dante (Ahl) och hans lillebror Devin.

I tisdags var det också första gången som Joline åt riktig mat för första gången. Hon har bara fått smakprov av mat tidigare. Det var pressad potatis och liten bit mosad fiskpinne. Hon åt glupskt, så det verkar lovande. De senaste dagarna så har hon börjat äta hela burkar mat till lunch och middag, plus fruktpuré till efterrätt, så man märker att hon blir hungrigare. I förrgår sög hon på apelsinklyfta och bet av en stor bit som hon försökte svälja när hon satt i Fredriks knä, men den fastnade i halsen. Jätteläskigt, hon blev helt röd i ansiktet, men jag var förberedd och dunkade henne hårt i ryggen så den kom upp igen. Är livrädd att barnen ska kvävas av något de äter, så jag brukar alltid dela allt mer än jag behöver egentligen, men hon var så snabb på att bita av och suga in biten i munnen, så jag hann inte stoppa henne. Det hela gick rätt fort, så jag hann inte bli så rädd denna gången och tack och lov så kom biten ju upp direkt efter första dunken i ryggen.

Igår blev Joline 9 månader. Tiden går så fort. Hon börjar bli stor nu, vår lilla tjej. Igår hade vi besök av en tidigare jobbarkompis Sanja och hennes lilla Vienna som är ca 1,5 månad äldre än Joline. Viennas storebror Luka är bara några månader yngre än Dante, så jag och Sanja har var mammalediga samtidigt även förra gången.

Alltid kul att ha andra trevliga mammor i samma situation som man kan umgås med ibland när dagarna känns långa och kul för Dante också att leka med någon jämnårig, då vi inte är så mycket på förskolan nu pga alla sjukdomar. Denna veckan har vi stannat hemma från förskolan för att de ringde och sade att magsjukan kommit tillbaka till avdelningen i onsdags, så då vågade vi inte chansa, utan höll Dante hemma. Att leka med jämnåriga är dock inte bara kul. Det blir gråt och skrik också emellanåt, men det är väl så det blir ibland, när barnen har starka viljor som inte alltid kan komma överens. Tror dock det är nyttigt för barnen att umgås och lära sig det sociala spelet, hur man umgås med andra och att man måste kompromissa och turas om.