Ny fas

Tänkte försöka börja blogga igen, då det händer en del nu som gör att det känns som om en ny fas i livet startar nu.

Sitter just nu i solen intill Fredrik utanför husvagnen på Hanatorps camping utanför Kinna & njuter av sista semesterveckan. Barnen, Joline 2 år & Dante 5 år sitter i husvagnen & spelar på iPad eller kollar YouTube på mobiltelefonen.

På måndag börjar jobbet igen & förskolan för barnen.

Kommer jobba två veckor till på nuvarande jobbet & sedan börjar jag på mindre byrå igen i Göteborg  med mina f.d. kollegor Caisa Westin & Jens Malm som kontorschef. Ska bli kul & spännande!

Snart kommer förhoppningsvis Joline sluta med blöjor & bli än mer talför, så då borde de såkallade småbarnsåren snart vara förbi. Även om det är mysigt med bebisar, så är det otroligt jobbigt att inte få sova bra under ca 2,5 års tid & ha en stundom väldigt arg liten dotter som skriker & slänger sig på golvet, som fortfarande har svårt att säga vad som är jobbigt, trots att hon redan nu annars pratar väldigt bra. Nästa stund är hon världens gulligaste & kramar & pussar en hårt & länge & säger "jag gillar dig" eller "jag tycker om dig", vilket gör att man smälter som smör.

Hoppas kommande året kommer bli riktigt bra. Har en bra magkänsla.

Kram på er!

Ulrika

December 2015

Oj vad tiden går fort! December har gått fortare än någonsin. Tid till bloggande har det inte funnits mycket senaste månaden, så nu när F börjat jobba igen och lagt sig tidigt och barnen också sover, så får jag passa på att blogga lite.

Vad hände under december då? Inte så mycket, men här kommer en resumé:

Dantes doktor ringde och vi fick svar på Dantes prover. Alla prover var bra och provsvaren säger att han inte är glutenallergiker, så det var ju skönt att höra. Hon undrade om hans magont blivit bättre av laxermedicinen och det har den nog blivit, då Dante inte lika ofta klagar över magont längre, även om det fortfarande händer då och då. Doktorn tyckte vi skulle fortsätta med laxermedicinen till mitten av januari, då hon skulle höra av sig igen och kolla läget. Det är fortfarande idag så att Dante inte klagar lika ofta över magont, men då och då kommer det, men det kan ju vara helt normalt också. Vi får se vad doktorn säger nästa gång och vad som händer när om vi slutar med laxermedicinen. 

I december fick vi också besök av min fd kollega Karin Lindström och hennes lilla Klara som då var tre månader gammal. Så söt hon var och liten. Man glömmer fort hur små bebisarna är i början. Klara är född på ett väldigt bra datum, 5 september 2015. Samma dag och månad som jag, fast årtalet skiljer ju en del. ;P

Vi var på en rytmikhappening och på Dantes julfest på förskolan. De hade gjort en fin modern av träpinnar och dylikt som de målat grön och gjort egna pynt till. Barnen hade luciatåg för föräldrarna, men jag missade tyvärr halva, då jag fick gå ut och hämta clementinerna jag skrivit upp på listan att jag skulle ta med mig. Såg bara sista delen av luciatåget och det verkade inte som Dante sjöng alls. Tror inte han kunde sångerna så bra, då han ju inte varit så mycket på förskolan senaste veckorna, dels pga han bara går 15 tim i veckan (tisdag-torsdag mellan kl 09-14), dels för att vi hållit oss hemma när magsjukan hade kommit tillbaka till avdelningen i början av december & dels för att vi varit lite förkylda och halvkrassliga som vanligt.

Julen blev lite annorlunda för i år firade vi julafton tillsammans med både Fs och mina föräldrar hemma hos Fs föräldrar i Norra Kedum. Det blev så pga min faster Lisbeth jobbade på julafton och delvis pga det, foglossningar och annat, så kom inte mina kusiner och deras barn heller till vårt julfirande i år. 

Det var skönt att slippa åka bil på julafton, utan man var på ett och samma ställe hela dagen och det var ingen stress. Vi som firade ihop på julafton var jag, Fredrik, Dante, Joline, Christoffer (barnens farbror), Birgitta & Kent (barnens farmor och farfar), Jan (Kents bror), Jan & Evy (barnens morfar och mormor). 

Jag var själv tomte, då ingen annan var sugen. Hade inga riktiga tomtekläder men en röd tröja, en kudde till mage, svarta mjukisbyxor, tomtesäck och tomtemask gjorde ändå susen. Smet ut och gick runt huset när ingen såg och vinkade till Dante genom fönstret. Dante släppte in mig och tittade länge på mig med allvarlig min. Jag försökte förställa rösten så han inte skulle känna igen mig. Jag gick in och satte mig vid granen och började läsa på paketen som Dante, som ju var klädd till tomtenisse, sedan fick hjälpa mig dela ut. När första paketet till mig dök upp, så skulle Dante springa iväg och leta upp mig, men de andra lyckades få honom på andra tankar, så han lade bara mina paket på ett bord istället. Jag lyckades bra, för Dante genomskådade mig inte. Tomten fick en kram av Dante innan han gick. När jag sedan kom tillbaka in berättade Dante för mig att tomten hade varit där och att tomten hade kallat honom för "tomtenisse". Joline som upplevde sin första julafton och träffade sin första tomte reagerade inte alls på tomten. 

På juldagen kom Dantes gammelfarfar Yngve och Gudrun traditionsenligt och hälsade på hos farmor Birgitta och farfar Kent och vi åt god mat och hade det gott. 

Då vi inte träffade mina kusiner på julafton, så hade vi bokat in en träff med dem på annandagen istället. Vi åkte då till Tågården i Östra Tunhem utanför Falköping, där min faster Lisbeth och Sven bodde. Lisbeth jobbade även denna dag, så det var Sven, min kusin Caroline och hennes två pojkar (Jonathan och Alexander), min kusin Maria och hennes sambo Tomas och deras lille Henry som var där. Maria hade stor mage, då hon väntar en liten lillasyster till Henry i slutet av februari. Det var kul att träffa dem igen, då det inte blir så ofta längre. Insåg att jag inte träffat Caroline och pojkarna sedan julen 2012, pga vi varit sjuka och Caroline jobbat de senaste två jularna. Får försöka träffa dem någon mer gång än bara på jul. Skövde är ju inte så långt bort. 

Nyår firade vi hemma hos oss i Göteborg tillsammans med familjen Kalin som består av Frida & Andreas och Ebba 4 år och Max nästan 11 mån (två veckor äldre än Joline). Egentligen skulle även våra vänner familjen Engdahl firat med oss, men då deras minsta son Viggo som är en vecka äldre än Joline, hade fått en svinkoppa så vågade vi inte träffa dem tyvärr. Ebba och Dante orkade stanna uppe till tolvslaget och de var mäkta imponerade av alla fyrverkerierna. Vi stod på andra våningen och kollade ut på fyrverkerierna genom våra stora fönster, vilket var smidigt då vi slapp klä på och dra med alla barnen ut och de minsta kunde ligga lugnt och sova i sin säng och sin vagn. Sedan blev Ebba och Dante riktigt trötta fort, så då åkte Kalinarna hem och vi hoppade i säng allihopa. 

Själv åkte jag på migränanfall under nyårskvällen och då jag inte kunde ta mina diklofenak-tabletter pga jag druckit alkohol, så kunde jag inte häva anfallet utan det blev långdraget och höll på under hela nyårsdagen också. Det är alltid så att om man inte tar diklofenak-tabletterna i tid i början av anfallet, så blir migränanfallet mycket värre och längre och svårare att stoppa. Det går dock alltid över någon gång tack och lov. 

När jag får migränanfall så får jag rejäl huvudvärk som oftast är lokaliserad precis bakom vänster öga och ofta så blir det ögat ljuskänsligt och tårarna rinner, så man blir helt röd och svullen. Sedan känns det som jag får ont i hårsäckarna på huvudet. Blir liksom lite ömt att röra håret. Jättekonstigt, men så är det. Huvudvärken försvinner också långsamt och ibland känns det nästan som man har träningsvärk i huvudet efter ett anfall. Tror jag haft migrän sporadiskt i drygt 6 år nu. Fick det någon gång under min tid som jag jobbade på Frejs. Det var nog stressen som utlöste det och många gånger fick jag migränanfall på helgen efter man haft en stressig vecka. Brukar kanske få i snitt kanske två anfall per år, men jag har redan fått tre eller fyra anfall under denna mammaledigheten, så det är väl stressigt och påfrestande att vara mammaledig med två barn. ;)

Kommer uppdatera inlägget med foton från december, men hinner inte detta idag.

Dante och farmor Birgitta klär granen. Joline och pappa Fredrik tittar på.

Mamma Ulrika och Joline

Bra med en storebror som kan hjälpa en gå, tycker Joline.

Tomten läser på paketen och tomtenissen Dante delar ut dem. 

Finklädd Joline på nyårsafton

Ebba och Dante leker.

De större barnen som orkat vara vakna och vi vuxna kollar in fyrverkerierna vid midnatt.

2015-02-20: Joline kom till världen

Den 20 februari 2015 kom vår underbara dotter och Dantes lillasyster Joline till världen.

Värkarna satte igång på förmiddagen den 19 februari, vilket var beräknat datum för hennes födsel. Hade molvärk i magen på morgonen och var osäker på om det var dags eller om det bara var förvärkar och falskt alarm, men vågade inte chansa utan meddelade mina föräldrar i Skara att det nog var dags och att de skulle ta sin packning och åka hit.

Vi lämnade Dante på förskolan Hakefjordsgatan kl 09, för vi tänkte det är bättre han är på förskolan, ifall jag börjar få riktigt ont av värkarna. Mina föräldrar kom strax efter kl 10 och då hade värkarna börjat sätta igång. Det var inte så jobbiga värkar, men när vi närmade oss 14-tiden, så började de helt plötsligt komma väldigt tätt, så vi bestämde oss för att åka in. Koordinatorn sade vi skulle åka till Östra. Mina föräldrar gick och hämtade Dante på förskolan, då de skulle ta hand om honom hemma hos oss, tills vi kom hem igen från BB.

Vi kom in och sedan började en långdragen förlossning, väldigt lik Dantes. Hade högt blodtryck 160/110 och lite äggvita i urinen så jag klassades som havandeskapsförgiftad och skulle egentligen flyttas till specialförlossningen. Det var dock fullt där, så jag fick stanna kvar på normalförlossningen och läkarna fick komma och kolla mig då och då istället. Fick epidural vid 18-tiden, vilket var underbart!!! All smärta bara försvann och då tänkte jag att jag kan klara detta, bara några få krystvärkar och sedan skulle hon vara ute. I wish!!! :P

Då vattnet inte gått så tog de hål på hinnorna vid 22-tiden och därefter blir allt nästan som en repris av Dantes förlossning. Började direkt må illa och spydde ofta. Värkarna kom tillbaka och blev mer intensiva och mer onda. Hade lustgasen i ena handen och spypåsen i andra och alternerade mellan dessa resten av tiden, tills det var dags att lägga sig ner och börja krysta när krystvärkarna kom. Fick näring genom dropp för att jag inte kunde varken dricka eller äta något pga illamåendet.

Kämpade hela natten med värkar och krystvärkar, men hon vill inte komma ut. Jag har minnesluckor och minns därför inte så mycket av den natten för jag var så utmattad. Strax efter kl 06 på morgonen fredagen den 20 februari, så bestämmer läkaren att vi ska prova sugklocka, för att hjälpa till, då jag började bli för trött. Detta fungerade och kl 06.21 kom Joline ut och lades direkt på min mage. Jag var så trött att jag bara höll om henne och låg och blundade, men fantastiskt glad att hon nu kommit ut och mådde bra.

Dagen efter, lördagen den 21:e, åkte vi hem till en stolt storebror Dante & nyfikna morföräldrar.

Äntligen var hon här och nu är vi fyra i familjen! <3

Redo att åka hem

Dante, stolt storebror, håller Joline första gången på kvällen den 21 feb 2015

Husvagnssemester Höga kusten

Nu är vi uppe vid Höga kusten mellan Härnösand & Ö-vik & campar med Birgitta & Kent (Dantes farmor & farfar).

Resan upp gick i tre etapper. Först åkte vi från Gbg till Norra Kedum till Birgitta & Kent. Dagen efter åkte vi till Furuviks camping, intill Furuviksparken, utanför Gävle.

Tredje dagen, i tisdags, så åkte vi resten av sträckan upp till Höga kusten & Norrfällsvikens camping. Jättefint väder var det när vi åkte över Höga kusten-bron.

Campingen var verkligen mitt i en tallskog & inga platser var utmärkta på marken utan man fick ställa sig där man fick plats mellan träden.

Ingen internetuppkoppling, varken mobilen eller mobila internetet, fungerar ute på campingen så det blir en ouppkopplad semester. Passar på att blogga när vi åker på utflykter in till någon stad där man har internetuppkoppling.

Igår åkte vi runt & tittade i trakterna runt campingen, bl.a. Bönhamn & Mannaminne. Idag går turen till Kramfors.

15 - 17 juni 2012: Besök i Skara & Skövde

Helgen 15 - 17 juni spenderades i Skara och Skövde. Åkte hem till mina föräldrar på fredagseftermiddagen. Fick ett jättefint soltält av dem som Dante kan ligga i sommar när det är varmt och soligt på stranden eller var det nu kan vara. Vi provade det samma kväll och hela familjen får plats i det om man skulle vilja. :)

På lördagen besökte vi gammelfarmor Ingrid i Skövde som gärna vill träffa Dante så ofta det går. Gammelfarmor Ingrid kommer fylla 95 år den 17 november i år. Hon är fortfarande pigg nog att bo och klara det mesta själv hemma i sin lägenhet i Storegården i Skövde som hon bott i sedan huset byggdes för många många år sedan. Måste vara deras bästa hyresgäst. Mina föräldrar och min faster Lisbeth turas om att veckohandla och städa hos farmor. Jag och Dante försöker åka och hälsa på gammelfarmor ganska ofta, då man aldrig vet hur länge hon kommer finnas i livet. Förhoppningsvis många år till, men man vet aldrig. Hon är iallafall en fantastisk farmor och gammelfarmor.

När vi var och hälsade på i Skövde så gick vi alla ut och gick en sväng på kvällen. Även farmor med sin rullator. Då passade jag på att prova att bära Dante i Babybjörnen med honom vänd framåt, så han kunde se mer omkring sig. Det gick jättebra och han blev inte kinkig alls under promenaden, så det får vi testa fler gånger.

Söndagen spenderades sedan i Skara. Vi tog det bara lugnt och hade det trevligt hemma hos Dantes mormor Evy och morfar Jan. Köpte banangröt och katrinplommonpuré som Dante fick prova att äta. Purén var väl inte jättepopulär då Dante grimaserade lite då och då. :)

Dante och gammelfarmor Ingrid

  

Dante och morfar Jan



Premiär för Dante att sitta framåtvänd i Babybjörnen.

27 maj 2012: Mors dag!

Den 27 maj var det Mors dag. Det är första gången jag själv är mor på morsdag så jag tyckte vi skulle fira det lite. Fredrik hade inte ens tänkt på att jag också är mamma nu, vilket ju är positivt på ett sätt (då han kanske fortfarande ser mig mer som sambo än som mamma), så jag tog tag i firandet själv. :) Brukar inte fira morsdag så mycket annars, mer än att jag ringer mamma och gratulerar och ibland skickar ett kort eller så. Jag hoppas hon vet hur mycket jag älskar henne ändå, utan att jag ger henne presenter på mors dag.

Det blev inget avancerat firande av mors dag, utan det blev en enkel fika ute i det fria med familjen. Jag tog med mig en termos med lite kaffe och sedan gick vi förbi Coop Eriksberg och köpte två morotskakor och lite Coca Cola till Fredrik, så satte vi oss hela familjen på vår picknickfilt i solen på en gräsmatta nära Sannegårdshamnen och fikade. Det är kanske enda gången vi kommer fira mors dag, för jag förväntar mig inget firande i framtiden, men mysigt var det. :)