torsdag 10 augusti 2017

Ny fas

Tänkte försöka börja blogga igen, då det händer en del nu som gör att det känns som om en ny fas i livet startar nu.

Sitter just nu i solen intill Fredrik utanför husvagnen på Hanatorps camping utanför Kinna & njuter av sista semesterveckan. Barnen, Joline 2 år & Dante 5 år sitter i husvagnen & spelar på iPad eller kollar YouTube på mobiltelefonen.

På måndag börjar jobbet igen & förskolan för barnen.

Kommer jobba två veckor till på nuvarande jobbet & sedan börjar jag på mindre byrå igen i Göteborg  med mina f.d. kollegor Caisa Westin & Jens Malm som kontorschef. Ska bli kul & spännande!

Snart kommer förhoppningsvis Joline sluta med blöjor & bli än mer talför, så då borde de såkallade småbarnsåren snart vara förbi. Även om det är mysigt med bebisar, så är det otroligt jobbigt att inte få sova bra under ca 2,5 års tid & ha en stundom väldigt arg liten dotter som skriker & slänger sig på golvet, som fortfarande har svårt att säga vad som är jobbigt, trots att hon redan nu annars pratar väldigt bra. Nästa stund är hon världens gulligaste & kramar & pussar en hårt & länge & säger "jag gillar dig" eller "jag tycker om dig", vilket gör att man smälter som smör.

Hoppas kommande året kommer bli riktigt bra. Har en bra magkänsla.

Kram på er!

Ulrika

lördag 5 mars 2016

Skiftbyte på skottdagen m m

Skottdagen den 29 februari 2016 så började jag jobba igen efter jag varit mammaledig sedan början av februari 2015.

Den 29:e var det Fredriks tur att överta föräldraledighetsstafettpinnen och vara hemma med barnen tills slutet av augusti i år. Min första jobbdag började passande med att Joline väckte oss genom att säga "pappaa! pappaa!. Så mysigt för pappa Fredrik att vakna av det på sin första föräldralediga dag under sin pappaledighet. 

Första veckan har gått jättebra och det har gått fint för Fredrik hemma med barnen och jag har tyckt det varit kul att börja jobba igen. 

Har haft lite ångest för att börja jobba igen, då jag börjar mitt i högsäsongen, men det har gått bra, även om det absolut finns massor att göra, om man skulle vilja. Har fått en lista med uppdrag som jag ska ta hand om. Försöker att inte stressa upp mig utan ska försöka gå hem i tid varje dag och så får jobbet vänta. Har redan jobbat över en dag denna veckan, men det var ett lite undantag, då en kollega som var insatt i uppdraget som jag jobbade med kommer åka på semester nästa vecka samt att revisorerna väntade på årsredovisningen i fråga pga styrelsemötet då den ska skrivas på ska äga rum på måndag. Så skönt att man får komptid för tiden man jobbar över här i alla fall. 

Då jag denna gången ska försöka att göra allt för att slippa jobba över, för att få mer tid med familjen, så har jag valt att börja jobba 75% direkt och inte jobba 100% under det halvår när Fredrik ska vara föräldraledig. Hoppas det ska funka. Känns bra att chefen säger att alla måste gå via honom, om de har nya uppdrag som ska fördelas på oss konsulter, så jag slipper frågor om jag kan ta nya uppdrag hela tiden. Sedan känns det också bra att chefen säger att jag inte ska behöva jobba över, utan att tanken är att jag ska klara mina uppdrag under min ordinarie arbetstid, "annars har jag misslyckats" säger han. Hoppas han får rätt att jag kan fixa mina uppdrag inom den ordinarie arbetstiden. Vore ju underbart!! :)

Nu efter nästan första veckan passerat, så tycker jag redan jag märker skillnad på Joline. Hon är ju inne i ett utvecklingssteg, så det kan ju hända mycket från dag till dag. En sak är att hon blivit sämre på att äta. Tidigare har hon aldrig tackat nej till mat, förutom en gång när jag försökte ge henne en barnmatsburk med thai mat. Den vägrade hon äta, vilket är första och enda gången det hade hänt då. De senaste två veckorna, så har det hänt ofta att hon viftar med händerna, kniper igen munnen och vill inte äta efter hon smakat en eller några få skedar mat. Trodde det berodde på att hon kanske inte mådde så bra efter vaccinationen förra veckan i samband med 1-årskontrollen. Har dock funkat att ge henne mat om man distraherar henne med någon leksak eller dylikt. Senaste veckan så har hon ibland totalvägrat att äta redan från start, men låter man henne äta själv med sked, så går det bra att äta. Hon äter som tur är rätt bra själv med barnsked redan, så det blir inte så farligt kladdigt. Vore ju toppen för Fredrik om hon började äta själv bra nu, då slipper han ju mata henne varje måltid. ;)

1-årskontrollen på BVC den 23 februari gick inte så bra som jag trodde, då Joline började störtgråta när läkaren, Margareta Belfrage, skulle undersöka henne och kontrollera lungor och leder osv. J var så upprörd att det inte blev någon mätning den gången, utan bara vägning och då vägde hon 10 395 gr. Kan gissa att hon är ca 76 cm. Lite skillnad mot Dante som vägde 13 130 gr och var 88 cm när han var 13 mån. Dante har dock alltid legat ca 3 kurvor över normalkurvan i BVCs tillväxtdiagram, medan Joline ligger mellan normalkurvan och en kurva över hela tiden. 

Vår BVC-sköterska Jeanette Lindeberg Emin är verkligen snäll och omtänksam, så när J var så ledsen i samband med kontrollen så kallade hon in en extra BVC-sköterska så de kunde ta vaccinationssprutorna i var sitt ben samtidigt på Joline, så hon slapp lidandet att få dem efter varann. Joline grät, men fick lite sockerlag att äta direkt efteråt i en plastspruta som gjorde att hon ganska snabbt blev pigg och glad igen. 

Februari 2016 och 1+4 årskalas

I februari har vi också varit ganska sjuka, så vi har inte hunnit göra så mycket, utan mestadels varit hemma för att försöka bli friska någon gång. Jag åkte själv på en rejäl hosta som tog nästan hela månaden att bli av med.

Jag och Joline åkte dock, trots hosta, på en lite längre tripp till min gamla universitetspluggkompis Annika D och hennes familj (fru Madelein, sonen Alfons och dottern Thyra) i Asker, Odensbacken, utanför Örebro den 11 - 14 februari. Vi tog Skodan och åkte på morgonen efter vi lämnat Dante på förskolan. Stannade för lunchpaus hos mina föräldrar i Skara och åkte sedan vidare senare på eftermiddagen så vi var uppe hos Annika omkring 17-tiden. Reseetapperna gick jättebra, då Joline sov nästan hela tiden i bilen.

På fredagen blev det ett besök till Örebro centrum för lite shopping och god lunch med Annika och lilla Thyra. Var mysigt. Lördagen spenderade vi hemma hos dem i deras hus och gick en kort promenad ute. Promenaden blev kortare än planerat, då flera träd hade fallit över och spärrat av skogsvägen/stigen som vi hade tänkt att gå. Var härligt att bara umgås och prata och bara ta det lugnt, särskilt då man själv är lite sjuk och trött både pga hostan och för att J fortfarande sover dåligt på nätterna. Kollade sedan Mello-delfinalen på tv på kvällen när barnen lagt sig.

Den 20 februari fyllde Joline 1 år. Stort grattis till dig, älskade Joline!!! Oj, vad detta året har gått fort! Helst sanslöst. Det blev inte så mycket firande på hennes dag, då hon var förkyld och vi ju senare den 27 februari skulle ha ett stort släktkalas både för henne och Dante. Hon fick dock presenterna från oss, glass och rån av Duplolego och en kassaapparat, samt en princessbakelse med ett ljus på.

Joline och Dante skulle få dela på princessbakelsen, men Dante smakade en sked och sedan ville han inte ha, som vanligt, då han inte gillar tårta och godis. Joline däremot åt nästan hela sin halva av bakelsen och verkade tycka det var jättegott.

Så olika barn kan vara varann. Dante och Joline är nästan varandras motsatser. Dante har alltid varit lugn som bebis och sov bra på nätterna (hela nätter) nästan direkt efter vi slutat med nattamningen. Han har aldrig varit intresserad av att öppna skåp och lådor eller att dra ut saker ur lådor och skåp. Han har heller aldrig gillat sötsaker och godis eller dylikt.

Joline däremot är en riktig känslomänniska. Antingen är hon jätteglad eller så är hon jättearg eller ledsen. Hon får lätt utbrott och kastar sig på golvet och dunkar huvudet eller ansiktet i saker så hon fr ont och gråter eller liknande om hon inte får som hon vill. Hon öppnar alla skåp och lådor hon hittar och drar gärna ut allt som finns däri. Har redan dragit ner en blomma ur fönstret också, vilket D aldrig gjort. Även när vi är på besök hemma hos andra öppnar hon deras lådor och drar ut kläder och allt hon kan få tag i.

Joline sover fortfarande dåligt på nätterna, med några undantag, och nu är det mer än tre månader sedan vi slutade med nattamningen. Hon vaknar och skriker högt och hjärtskärande nästan varje gång hon vaknar, men somnar som tur är ganska fort om igen. Hon gillar tårta och glass redan nu mycket mer än Dante någonsin gjort. Sötsaker får hon dock inte äta än, det var bara på födelsedagen som hon undantagsvis fick äta tårta.

Vi firade båda barnens födelsedagar lördagen den 27 januari på ett 4+1-årskalas för släkten. Det blev jättelyckat och alla verkade glada, både unga och gamla. :) De som kom på kalaset var farfar Kent, farmor Birgitta, mormor Evy, morfar Jan, farbror Christoffer, Lisbeth (Ulrikas faster), farfar Kents bror Jan, gammelfarfar Yngve, Gudrun, mormor Evys bror Mats och hans fru Raina.
























fredag 5 februari 2016

Januari 2016

Januari har passerat fort och har kantats av förkylningar och hosta.

Dante har, innan han blev sjuk, gått på två barnkalas. Det första var för hans kompis Dante Ahl och det andra för hans kompis Sixten. Båda fyllde 4 år under januari månad, liksom Dante själv.

Dante As kalas ägde rum på Lekstán i Sisjön, vilket är ett lekland med klätterborgar, cyklar, bollkanoner m m. Det bjöds på korv med bröd och glass i ett piratrum och sedan var det lek både före och efter detta. Dante tyckte det var jättekul att leka på leklandet, men han ville helst att jag skulle vara med och titta på när han klättrade runt och åkte rutschkana och var med och lekte med bollar och var inte så intresserad av att leka med sina jämnåriga kompisar. 

Nästa kalas var hemma hos Sixten på Eriksbergsplatån. Det tyckte han också var kul och han lekte mest med en bilbana som Sixten hade fått i present av sina föräldrar, vilket han och en annan kille som var med på kalaset lekte med nästan hela tiden. Sedan bjöds det på glass, vetelängd, enorma muffins och jättegod fin chokladtårta. Dante är ju inte så mycket för godis och choklad, så han höll sig till vetelängden och glassen, medan jag istället njöt av att få dricka kaffe i lugn och ro och äta god muffins och tårta. Som förälder kan man ju inte räkna med att få något fika eller något att äta på barnkalas, vilket jag har full förståelse för, men här fick både barnen och föräldrarna jättegott fika. Mums!!

Sedan har vi också varit på två fotograferingar under januari. Jag hade köpt två dealar avseende familjefotografering via Let´s deal och bokat in dem med två veckors mellanrum. Dealarna var på två olika fotostudior och kostade mellan 99 kr -150 kr och då ingick makeup (bara på ena stället) och fotografering med ombyten om ville, vilket kunde ta upp till 2 -3 tim totalt, och sedan fick man välja en digital bild som man fick på skiva. Tänkte det var bra att utnyttja dessa dealer för att slippa lägga massa pengar i onödan, då man ju aldrig vet om barnen är nöjda och glada, så man vet aldrig om det blir en lyckad fotografering eller ej. Sedan vet man ju aldrig om barnen blir sjuka eller så. Sedan vet ju både fotostudion och vi att om det blir en lyckad fotografering, så köper man ju fler foton än ett. 

Första fotograferingen blev rätt lyckad och vi fick några bra bilder på familjen, syskonbilder och singelbilder på barnen, så där blev vi rätt mycket fattigare när vi gick hem. Vi är nöjda med fotona, men tyckte inte vi fick något avdrag för dealen jag köpt från det slutliga priset, vilket de inte höll med om, så dit kommer vi aldrig gå tillbaka igen. 

Ville ju inte bara strunta i den andra fotograferingen som vi bokat in, så jag gick dit med barnen och var ärlig med dem om att vi nyss fotograferats på ett annat ställe, men att vi gärna vill ta några syskonbilder, då syskonbilderna vi tog på första fotograferingen blev inte superbra. Så det slutade med att vi köpte fyra bilder av dem, så nu har vi många fina bilder på hela familjen, på syskonen och på var och en av dem. :)

Lisbeth kom och hälsade på oss 19 januari, vilket var dagen efter det enorma snöfallet vi fick över en natt som resulterade i meterhöga drivor utanför huset och snötyngda träd och buskar. Såg ut som man befann sig i fjällen när man tittade ut. Fantastiskt fint. Vi fick dock aldrig komma ut och leka i snön, då Dante var för hostig hela den veckan som snön låg kvar, så tyvärr missade han detta.

 Resten av januari har vi inte gjort så mycket. Vi har mestadels varit förkylda och hostiga och därmed hållit oss hemma och inne. Dante har inte gått till förskolan många dagar i januari framförallt pga hostan. 

Dantes födelsedag 28 januari firades också hemma med bara familjen, då Dante var hostig. Dante var glad ändå över presenterna han fick av oss och att han fick blåsa ut ljusen på pannkakstårtan som han och pappa Fredrik gjort med jordgubbssylt och äpplemos emellan. Dante gillar ju inte vanlig tårta, men pannkakor är hans favoritmat, så pannkakstårta var ju perfekt tårta till honom. 

Känns som man varit isolerad hemma länge nu och jag längtar efter att komma ut och träffa folk. Fredrik märker det för jag försöker bjuda hem folk till oss hela tiden, men då vi aldrig lyckas bli helt friska så blir det aldrig av. Så trött på att vara inne hemma hela tiden. I onsdags var det första dagen på länge som Dante gick till förskolan och jag tog en promenad i solen med Joline i barnvagnen för att hämta honom, samma igår. Underbart!! Hoppas det fortsätter så och att vi alla blir friska snart. :)






























söndag 24 januari 2016

Joline 11 månader

Det händer så mycket under första levnadsåret. Utvecklingen går i rasande fart. Senast jag skrev om Joline var i början av december. Sedan dess har det hänt en hel del. Joline förstår mer och mer av vad som händer runt omkring henne och lär sig vad saker heter och utvecklar olika motoriska färdigheter.

Mammig var hon i december och mammig är hon fortfarande, om inte mer än någonsin. Nu vill hon bara vara i min famn så fort hon ser mig. Inte ens att sitta på golvet och leka intill mig är ok, så det blir mycket bärande och göra saker med en hand nuförtiden. Mycket statisk träning för armen att bära en liten tjej som numera väger 9850 gr och är ca 74 cm vid BVC besöket 8 januari.

Joline sover tyvärr fortfarande inte hela nätter, vilket tar på krafter och tålamod för både mig och Fredrik, då vi försöker turas om lite med omnattningarna. Vanligtvis kanske hon vaknar ca 5 ggr mellan kl 19-05 och då kan hon vara vaken allt ifrån 5 minuter till 1,5 tim. Ibland vaknar hon varje timma hela natten, vilket är jobbigast, då man knappt hinner somna om emellan. Sedan kanske Dante ropar ibland också, så då känns det som man bara springer mellan barnens rum och aldrig får sova själv. Ibland kan Joline skrika hysteriskt i 1,5 tim och man förstår inte vad det är som är felet. Man testar med allt, men inget funkar. Funderar på om hon har ont någonstans ibland och har ibland testat att ge henne alvedon för att se om hon kanske vaknar färre gånger då, men det ger sällan någon effekt. Om hon har ont, t.ex. av tandvärk eller dylikt, så borde hon ju visa tecken på det dagtid också, tycker jag.

Hon sover i pyjamas och sovpåse från IKEA. Sovpåsarna är ju superbra, tycker jag. Då behöver man inte täcke, utan sovpåsen ersätter påslakan och täcke och den åker ju aldrig av hur de än rullar runt.

Joline vaknar alltid runt 05 och då är hon nästan omöjlig att få att somna om, då hon troligtvis är hungrig. I december gjorde jag så att jag vid femtiden när hon vaknade, tog med henne till soffan vid TV-n, tände någon enstaka lampa och ammade henne där och sedan så somnade vi båda om där och sov till Dante vaknade runt 07-tiden. Nu i januari har jag övergått till att ta med henne in till vår säng så hon får amma och sova med mig där. Lite skönare att sova i egen säng, men vill egentligen inte att hon ska bli van vid att få komma och sova i min säng med mig nu när hon inte amma längre på natten och snart ska vi ju sluta amma helt när jag börjar jobba, så då hoppas jag inte hon behöver sova intill mig. Dante har aldrig sovit i vår säng sedan han slutade amma på nätterna, alltså när han var 10 mån.

När hon inte sover eller sitter i min famn så är hon väldig aktiv. Hon vill helst gå med eller utan hjälp. Sedan hon började gå i början av januari, så har hon börjat gå själv mer och mer och hon är väldigt stadig och ramlar sällan. Går ganska långa sträckor och kan vända håll och gå tillbaka om hon vill utan problem.



Hon kan själv stapla torn av klossar och hon kan sätta fast duplolegobitar på en legoplatta och ta loss den igen. Hon öppnar duplofönster och stoppar in legobitar genom det på duplohus som Dante byggt.

Hon försöker kittla oss genom att hålla fram sina händer mot oss och kittlas med fingrarna. Hon kniper med ögonen när hon tittar på oss och skrattar om vi kniper på ögonen tillbaka och då fortsätter hon att göra det för det är kul.

Joline svarar numera "jaa" (fast precis som hennes bror gjorde när han var liten, så uttalar hon a-et mer som i a ordet alla) när man frågar om hon vill ha mat och hon förstår många ord, såsom lampa, mat, docka, häst, puss, pappa, mamma, Dante, sparka osv. Låter ibland som hon säger Dante, fast mer som da-te, och titta, men tycker inte man kan räkna det som att hon sagt sitt första riktiga ord än. Säger man "puss på dockan" till henne så trycker hon dockans ansikte mot sin mun, så sött!! Hon pussar även på oss ibland, när vi säger det till henne. Hon kan klappa händer och gör hi-five med oss. :)


Hon äter bra fortfarande. En hel burk per måltid (Yoghurt till frukost, barnmat till lunch, barnmat eller gröt till middag) + ev max 100 ml välling innan sängdags. Hon har nu provat hemlagade bananpannkakor,  kokt ägg, kokta morötter, kokta ärtor, kokt blomkål och tomat och allt åts med glädje förutom tomaten. Ammar lite mellan målen och oftast när hon ska sova på dagen, då hon somnar snabbast på det sättet.

Idag när vi satt och lekte med en gåbil i plast som Dante fick när han var 1 år, så snurrar hon på alla attiraljer som sitter på den som låter och spelar musik. Sedan finns det en låda ovanpå som man öppnar genom att stoppa fingret i ett hål på luckan och öppna luckan uppåt. Joline öppnade luckan själv och lade i en liten plasttelefonlur som hon lekte med och sedan stängde hon luckan igen. Sedan öppnade hon luckan och ropade något som låter som "Däääär!!!" när hon ser telefonen ligga i lådan i gåbilen och sedan tar hon upp den och stänger lådan igen. Denna procedur upprepade hon flera gånger. Lika kul att hitta telefonluren varje gång. :)

Man märker att hon dras till sådant som hon inte får röra eller saker hon inte får leka med som t.ex. toaletten, diskmaskinen eller datorn. Hon gör allt för att komma nära toaletten och ta på den och jag, Dante och Fredrik gör allt får att hålla henne därifrån. Dante råkar ibland glömma släcka och stänga dörren till toaletten och får Joline syn på det så går eller kryper hon det snabbaste hon kan dit för att försöka hinna in och till toan innan vi hinner stoppa henne. Detsamma gäller för alla Dantes leksaker och datorerna osv. Det blir ofta dragkamp mellan syskonen kombinerat med höga skrik från båda, ifall Joline lyckas få tag på något som Dante leker med som hon inte får ha. Bara början på syskonfighterna som komma skall. :)

Dante är dock en väldigt snäll storebror och gör ofta allt för att beskydda Joline. Han leker med henne och ser till att hon inte leker med saker som hon är för liten för att leka med eller inte får röra av andra skäl. Går hon t.ex. nära något hon inte får röra, så kan Dante bära iväg henne genom att krama om henne bakifrån och lyfta upp. Han är stark som orkar bära en 10 kg tung och 74 cm lång bebis från ena änden av huset till andra, när han själv väger ca 22 kg och är ca 119 cm lång. Det är så härligt att höra när de skrattar och leker tillsammans. Joline avgudar ju sin storebror och han är lätt den som får flest leenden och som har lättast att få henne att skratta.

I veckan tog vi fram en traktor med vagn som Dante fick av min faster Lisbeth när han var liten. Det är en bonde som kör och trycker man på honom så spelas låten "Per Olsson han hade en bonnagård, ian, lijan, lej, fast utan sång utan bara musik och sedan står det djur (häst, ko, får och tupp) på vagnen som också gör sina egna läten när man trycker på dem. Trycker man på skorstenen så startar traktorn och kör framåt och trycker man på ratten så tutar den och blinkar med lamporna. Joline älskar att sitta och trycka på alla de olika djuren men framförallt gubben och så sitter hon och gungar fram och tillbaka när låten spelas.

Idag var jag och Dante med och tittade på när Joline babysimmade, då Dante inte var med på sitt lek&plask idag pga hosta. Jag filmade då när Joline dök och tog lite bilder.










söndag 10 januari 2016

3 januari 2016: Joline tar sina första steg


December 2015

Oj vad tiden går fort! December har gått fortare än någonsin. Tid till bloggande har det inte funnits mycket senaste månaden, så nu när F börjat jobba igen och lagt sig tidigt och barnen också sover, så får jag passa på att blogga lite.

Vad hände under december då? Inte så mycket, men här kommer en resumé:

Dantes doktor ringde och vi fick svar på Dantes prover. Alla prover var bra och provsvaren säger att han inte är glutenallergiker, så det var ju skönt att höra. Hon undrade om hans magont blivit bättre av laxermedicinen och det har den nog blivit, då Dante inte lika ofta klagar över magont längre, även om det fortfarande händer då och då. Doktorn tyckte vi skulle fortsätta med laxermedicinen till mitten av januari, då hon skulle höra av sig igen och kolla läget. Det är fortfarande idag så att Dante inte klagar lika ofta över magont, men då och då kommer det, men det kan ju vara helt normalt också. Vi får se vad doktorn säger nästa gång och vad som händer när om vi slutar med laxermedicinen. 

I december fick vi också besök av min fd kollega Karin Lindström och hennes lilla Klara som då var tre månader gammal. Så söt hon var och liten. Man glömmer fort hur små bebisarna är i början. Klara är född på ett väldigt bra datum, 5 september 2015. Samma dag och månad som jag, fast årtalet skiljer ju en del. ;P

Vi var på en rytmikhappening och på Dantes julfest på förskolan. De hade gjort en fin modern av träpinnar och dylikt som de målat grön och gjort egna pynt till. Barnen hade luciatåg för föräldrarna, men jag missade tyvärr halva, då jag fick gå ut och hämta clementinerna jag skrivit upp på listan att jag skulle ta med mig. Såg bara sista delen av luciatåget och det verkade inte som Dante sjöng alls. Tror inte han kunde sångerna så bra, då han ju inte varit så mycket på förskolan senaste veckorna, dels pga han bara går 15 tim i veckan (tisdag-torsdag mellan kl 09-14), dels för att vi hållit oss hemma när magsjukan hade kommit tillbaka till avdelningen i början av december & dels för att vi varit lite förkylda och halvkrassliga som vanligt.

Julen blev lite annorlunda för i år firade vi julafton tillsammans med både Fs och mina föräldrar hemma hos Fs föräldrar i Norra Kedum. Det blev så pga min faster Lisbeth jobbade på julafton och delvis pga det, foglossningar och annat, så kom inte mina kusiner och deras barn heller till vårt julfirande i år. 

Det var skönt att slippa åka bil på julafton, utan man var på ett och samma ställe hela dagen och det var ingen stress. Vi som firade ihop på julafton var jag, Fredrik, Dante, Joline, Christoffer (barnens farbror), Birgitta & Kent (barnens farmor och farfar), Jan (Kents bror), Jan & Evy (barnens morfar och mormor). 

Jag var själv tomte, då ingen annan var sugen. Hade inga riktiga tomtekläder men en röd tröja, en kudde till mage, svarta mjukisbyxor, tomtesäck och tomtemask gjorde ändå susen. Smet ut och gick runt huset när ingen såg och vinkade till Dante genom fönstret. Dante släppte in mig och tittade länge på mig med allvarlig min. Jag försökte förställa rösten så han inte skulle känna igen mig. Jag gick in och satte mig vid granen och började läsa på paketen som Dante, som ju var klädd till tomtenisse, sedan fick hjälpa mig dela ut. När första paketet till mig dök upp, så skulle Dante springa iväg och leta upp mig, men de andra lyckades få honom på andra tankar, så han lade bara mina paket på ett bord istället. Jag lyckades bra, för Dante genomskådade mig inte. Tomten fick en kram av Dante innan han gick. När jag sedan kom tillbaka in berättade Dante för mig att tomten hade varit där och att tomten hade kallat honom för "tomtenisse". Joline som upplevde sin första julafton och träffade sin första tomte reagerade inte alls på tomten. 

På juldagen kom Dantes gammelfarfar Yngve och Gudrun traditionsenligt och hälsade på hos farmor Birgitta och farfar Kent och vi åt god mat och hade det gott. 

Då vi inte träffade mina kusiner på julafton, så hade vi bokat in en träff med dem på annandagen istället. Vi åkte då till Tågården i Östra Tunhem utanför Falköping, där min faster Lisbeth och Sven bodde. Lisbeth jobbade även denna dag, så det var Sven, min kusin Caroline och hennes två pojkar (Jonathan och Alexander), min kusin Maria och hennes sambo Tomas och deras lille Henry som var där. Maria hade stor mage, då hon väntar en liten lillasyster till Henry i slutet av februari. Det var kul att träffa dem igen, då det inte blir så ofta längre. Insåg att jag inte träffat Caroline och pojkarna sedan julen 2012, pga vi varit sjuka och Caroline jobbat de senaste två jularna. Får försöka träffa dem någon mer gång än bara på jul. Skövde är ju inte så långt bort. 

Nyår firade vi hemma hos oss i Göteborg tillsammans med familjen Kalin som består av Frida & Andreas och Ebba 4 år och Max nästan 11 mån (två veckor äldre än Joline). Egentligen skulle även våra vänner familjen Engdahl firat med oss, men då deras minsta son Viggo som är en vecka äldre än Joline, hade fått en svinkoppa så vågade vi inte träffa dem tyvärr. Ebba och Dante orkade stanna uppe till tolvslaget och de var mäkta imponerade av alla fyrverkerierna. Vi stod på andra våningen och kollade ut på fyrverkerierna genom våra stora fönster, vilket var smidigt då vi slapp klä på och dra med alla barnen ut och de minsta kunde ligga lugnt och sova i sin säng och sin vagn. Sedan blev Ebba och Dante riktigt trötta fort, så då åkte Kalinarna hem och vi hoppade i säng allihopa. 

Själv åkte jag på migränanfall under nyårskvällen och då jag inte kunde ta mina diklofenak-tabletter pga jag druckit alkohol, så kunde jag inte häva anfallet utan det blev långdraget och höll på under hela nyårsdagen också. Det är alltid så att om man inte tar diklofenak-tabletterna i tid i början av anfallet, så blir migränanfallet mycket värre och längre och svårare att stoppa. Det går dock alltid över någon gång tack och lov. 

När jag får migränanfall så får jag rejäl huvudvärk som oftast är lokaliserad precis bakom vänster öga och ofta så blir det ögat ljuskänsligt och tårarna rinner, så man blir helt röd och svullen. Sedan känns det som jag får ont i hårsäckarna på huvudet. Blir liksom lite ömt att röra håret. Jättekonstigt, men så är det. Huvudvärken försvinner också långsamt och ibland känns det nästan som man har träningsvärk i huvudet efter ett anfall. Tror jag haft migrän sporadiskt i drygt 6 år nu. Fick det någon gång under min tid som jag jobbade på Frejs. Det var nog stressen som utlöste det och många gånger fick jag migränanfall på helgen efter man haft en stressig vecka. Brukar kanske få i snitt kanske två anfall per år, men jag har redan fått tre eller fyra anfall under denna mammaledigheten, så det är väl stressigt och påfrestande att vara mammaledig med två barn. ;)

Kommer uppdatera inlägget med foton från december, men hinner inte detta idag.


Dante och farmor Birgitta klär granen. Joline och pappa Fredrik tittar på.
Mamma Ulrika och Joline
Bra med en storebror som kan hjälpa en gå, tycker Joline.
Tomten läser på paketen och tomtenissen Dante delar ut dem. 


Finklädd Joline på nyårsafton
Ebba och Dante leker.
De större barnen som orkat vara vakna och vi vuxna kollar in fyrverkerierna vid midnatt.