Läkarbesök för att utreda Dantes magont

Måndagen för ca två veckor sedan var jag med Dante och träffade en barnläkare på vårdcentralen. Vi hade bokat in det besöket ca en månad innan, då det var svårt att få en tid. Anledningen till besöket var att Dante senaste året ofta haft ont i magen och det är ofta i samband med måltider eller efter måltiderna som han får ont. Har börjat misstänka att det kanske kan röra sig om allergi av något slag, så därför ville jag kolla upp detta.

När man frågar Dante så verkar han ofta ha ont i magen, men man vet ju samtidigt inte om man kan lita på det han säger. 3-åringar är ju inte de mest pålitliga och kan säga både sanna och mindre sanna saker. En dag såg han en reklamfilm om Activia-yoghurt som de lovade skulle göra magen glad och då sade han att han ville vi skulle köpa sådan yoghurt så att han slapp att ha ont i magen mer. Det kändes i mammahjärtat. Tänk om han kanske har vant sig vid att ständigt ha ont i magen.

Läkaren gav oss recept på en ny omgång med laxermedicin som han skulle dricka en gång om dagen i 30 dagar, för att en gång för alla utesluta att det är något gammalt bajs från tidigare förstoppning som sitter kvar i tarmarna och orsakar smärta vid måltid. Det var samma sort, Movicol, som vi fått recept på tidigare, men förra gången tyckte apoteket vi skulle byta till en annan sort som skulle vara en likadan produkt som hette Laxido. Denna läkaren sade att det inte alls är samma, så denna gången skulle vi inte låta dem byta.

Sedan skulle vi även få ta några blodprov för att kolla om han kan vara glutenallergiker eller dylikt, vilket krävde att man tog några rör med blod från armen. Då jag helst ville lämna Joline hemma vid provtagningen, så frågade jag om vi kunde komma senare på eftermiddagen och ta dessa prover, då Fredrik kommit hem från jobbet. Det gick fint och vi fick lite smärtstillande Embla-salva och några "plåster" med oss hem, så skulle vi återkomma senare samma eftermiddag för att ta proverna. En timma innan vi skulle åka in igen tog vi på salvan i båda armvecken och sedan plåster på detta. När vi sedan kom till vårdcentralen fick vi komma in till provtagningen direkt. Dante var superduktig och satt helt tyst medan de fyllde tre rör med blod från hans vänstra armveck. Inte ens ett pip eller något gnäll, utan han tittade tyst på vad de gjorde. Efteråt sade han att det gjorde lite ont, men inte så farligt.  Han fick välja en liten grej ur en presentlåda av sköterskorna, för att han var så duktig. Jag blev också förvånad att han inte sade ett pip. Antingen så är han en viking som pappa Fredrik brukar säga eller så är Embla-krämen verkligen en salva som bedövar allt. :) Doktorn skulle sedan ringa efter två veckor och kolla läget och meddela svaren på proverna, så imorgon ringer hon förhoppningsvis.