söndag 10 januari 2016

December 2015

Oj vad tiden går fort! December har gått fortare än någonsin. Tid till bloggande har det inte funnits mycket senaste månaden, så nu när F börjat jobba igen och lagt sig tidigt och barnen också sover, så får jag passa på att blogga lite.

Vad hände under december då? Inte så mycket, men här kommer en resumé:

Dantes doktor ringde och vi fick svar på Dantes prover. Alla prover var bra och provsvaren säger att han inte är glutenallergiker, så det var ju skönt att höra. Hon undrade om hans magont blivit bättre av laxermedicinen och det har den nog blivit, då Dante inte lika ofta klagar över magont längre, även om det fortfarande händer då och då. Doktorn tyckte vi skulle fortsätta med laxermedicinen till mitten av januari, då hon skulle höra av sig igen och kolla läget. Det är fortfarande idag så att Dante inte klagar lika ofta över magont, men då och då kommer det, men det kan ju vara helt normalt också. Vi får se vad doktorn säger nästa gång och vad som händer när om vi slutar med laxermedicinen. 

I december fick vi också besök av min fd kollega Karin Lindström och hennes lilla Klara som då var tre månader gammal. Så söt hon var och liten. Man glömmer fort hur små bebisarna är i början. Klara är född på ett väldigt bra datum, 5 september 2015. Samma dag och månad som jag, fast årtalet skiljer ju en del. ;P

Vi var på en rytmikhappening och på Dantes julfest på förskolan. De hade gjort en fin modern av träpinnar och dylikt som de målat grön och gjort egna pynt till. Barnen hade luciatåg för föräldrarna, men jag missade tyvärr halva, då jag fick gå ut och hämta clementinerna jag skrivit upp på listan att jag skulle ta med mig. Såg bara sista delen av luciatåget och det verkade inte som Dante sjöng alls. Tror inte han kunde sångerna så bra, då han ju inte varit så mycket på förskolan senaste veckorna, dels pga han bara går 15 tim i veckan (tisdag-torsdag mellan kl 09-14), dels för att vi hållit oss hemma när magsjukan hade kommit tillbaka till avdelningen i början av december & dels för att vi varit lite förkylda och halvkrassliga som vanligt.

Julen blev lite annorlunda för i år firade vi julafton tillsammans med både Fs och mina föräldrar hemma hos Fs föräldrar i Norra Kedum. Det blev så pga min faster Lisbeth jobbade på julafton och delvis pga det, foglossningar och annat, så kom inte mina kusiner och deras barn heller till vårt julfirande i år. 

Det var skönt att slippa åka bil på julafton, utan man var på ett och samma ställe hela dagen och det var ingen stress. Vi som firade ihop på julafton var jag, Fredrik, Dante, Joline, Christoffer (barnens farbror), Birgitta & Kent (barnens farmor och farfar), Jan (Kents bror), Jan & Evy (barnens morfar och mormor). 

Jag var själv tomte, då ingen annan var sugen. Hade inga riktiga tomtekläder men en röd tröja, en kudde till mage, svarta mjukisbyxor, tomtesäck och tomtemask gjorde ändå susen. Smet ut och gick runt huset när ingen såg och vinkade till Dante genom fönstret. Dante släppte in mig och tittade länge på mig med allvarlig min. Jag försökte förställa rösten så han inte skulle känna igen mig. Jag gick in och satte mig vid granen och började läsa på paketen som Dante, som ju var klädd till tomtenisse, sedan fick hjälpa mig dela ut. När första paketet till mig dök upp, så skulle Dante springa iväg och leta upp mig, men de andra lyckades få honom på andra tankar, så han lade bara mina paket på ett bord istället. Jag lyckades bra, för Dante genomskådade mig inte. Tomten fick en kram av Dante innan han gick. När jag sedan kom tillbaka in berättade Dante för mig att tomten hade varit där och att tomten hade kallat honom för "tomtenisse". Joline som upplevde sin första julafton och träffade sin första tomte reagerade inte alls på tomten. 

På juldagen kom Dantes gammelfarfar Yngve och Gudrun traditionsenligt och hälsade på hos farmor Birgitta och farfar Kent och vi åt god mat och hade det gott. 

Då vi inte träffade mina kusiner på julafton, så hade vi bokat in en träff med dem på annandagen istället. Vi åkte då till Tågården i Östra Tunhem utanför Falköping, där min faster Lisbeth och Sven bodde. Lisbeth jobbade även denna dag, så det var Sven, min kusin Caroline och hennes två pojkar (Jonathan och Alexander), min kusin Maria och hennes sambo Tomas och deras lille Henry som var där. Maria hade stor mage, då hon väntar en liten lillasyster till Henry i slutet av februari. Det var kul att träffa dem igen, då det inte blir så ofta längre. Insåg att jag inte träffat Caroline och pojkarna sedan julen 2012, pga vi varit sjuka och Caroline jobbat de senaste två jularna. Får försöka träffa dem någon mer gång än bara på jul. Skövde är ju inte så långt bort. 

Nyår firade vi hemma hos oss i Göteborg tillsammans med familjen Kalin som består av Frida & Andreas och Ebba 4 år och Max nästan 11 mån (två veckor äldre än Joline). Egentligen skulle även våra vänner familjen Engdahl firat med oss, men då deras minsta son Viggo som är en vecka äldre än Joline, hade fått en svinkoppa så vågade vi inte träffa dem tyvärr. Ebba och Dante orkade stanna uppe till tolvslaget och de var mäkta imponerade av alla fyrverkerierna. Vi stod på andra våningen och kollade ut på fyrverkerierna genom våra stora fönster, vilket var smidigt då vi slapp klä på och dra med alla barnen ut och de minsta kunde ligga lugnt och sova i sin säng och sin vagn. Sedan blev Ebba och Dante riktigt trötta fort, så då åkte Kalinarna hem och vi hoppade i säng allihopa. 

Själv åkte jag på migränanfall under nyårskvällen och då jag inte kunde ta mina diklofenak-tabletter pga jag druckit alkohol, så kunde jag inte häva anfallet utan det blev långdraget och höll på under hela nyårsdagen också. Det är alltid så att om man inte tar diklofenak-tabletterna i tid i början av anfallet, så blir migränanfallet mycket värre och längre och svårare att stoppa. Det går dock alltid över någon gång tack och lov. 

När jag får migränanfall så får jag rejäl huvudvärk som oftast är lokaliserad precis bakom vänster öga och ofta så blir det ögat ljuskänsligt och tårarna rinner, så man blir helt röd och svullen. Sedan känns det som jag får ont i hårsäckarna på huvudet. Blir liksom lite ömt att röra håret. Jättekonstigt, men så är det. Huvudvärken försvinner också långsamt och ibland känns det nästan som man har träningsvärk i huvudet efter ett anfall. Tror jag haft migrän sporadiskt i drygt 6 år nu. Fick det någon gång under min tid som jag jobbade på Frejs. Det var nog stressen som utlöste det och många gånger fick jag migränanfall på helgen efter man haft en stressig vecka. Brukar kanske få i snitt kanske två anfall per år, men jag har redan fått tre eller fyra anfall under denna mammaledigheten, så det är väl stressigt och påfrestande att vara mammaledig med två barn. ;)

Kommer uppdatera inlägget med foton från december, men hinner inte detta idag.


Dante och farmor Birgitta klär granen. Joline och pappa Fredrik tittar på.
Mamma Ulrika och Joline
Bra med en storebror som kan hjälpa en gå, tycker Joline.
Tomten läser på paketen och tomtenissen Dante delar ut dem. 


Finklädd Joline på nyårsafton
Ebba och Dante leker.
De större barnen som orkat vara vakna och vi vuxna kollar in fyrverkerierna vid midnatt.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar