Värkarna satte igång på förmiddagen den 19 februari, vilket var beräknat datum för hennes födsel. Hade molvärk i magen på morgonen och var osäker på om det var dags eller om det bara var förvärkar och falskt alarm, men vågade inte chansa utan meddelade mina föräldrar i Skara att det nog var dags och att de skulle ta sin packning och åka hit.
Vi lämnade Dante på förskolan Hakefjordsgatan kl 09, för vi tänkte det är bättre han är på förskolan, ifall jag börjar få riktigt ont av värkarna. Mina föräldrar kom strax efter kl 10 och då hade värkarna börjat sätta igång. Det var inte så jobbiga värkar, men när vi närmade oss 14-tiden, så började de helt plötsligt komma väldigt tätt, så vi bestämde oss för att åka in. Koordinatorn sade vi skulle åka till Östra. Mina föräldrar gick och hämtade Dante på förskolan, då de skulle ta hand om honom hemma hos oss, tills vi kom hem igen från BB.
Vi kom in och sedan började en långdragen förlossning, väldigt lik Dantes. Hade högt blodtryck 160/110 och lite äggvita i urinen så jag klassades som havandeskapsförgiftad och skulle egentligen flyttas till specialförlossningen. Det var dock fullt där, så jag fick stanna kvar på normalförlossningen och läkarna fick komma och kolla mig då och då istället. Fick epidural vid 18-tiden, vilket var underbart!!! All smärta bara försvann och då tänkte jag att jag kan klara detta, bara några få krystvärkar och sedan skulle hon vara ute. I wish!!! :P
Då vattnet inte gått så tog de hål på hinnorna vid 22-tiden och därefter blir allt nästan som en repris av Dantes förlossning. Började direkt må illa och spydde ofta. Värkarna kom tillbaka och blev mer intensiva och mer onda. Hade lustgasen i ena handen och spypåsen i andra och alternerade mellan dessa resten av tiden, tills det var dags att lägga sig ner och börja krysta när krystvärkarna kom. Fick näring genom dropp för att jag inte kunde varken dricka eller äta något pga illamåendet.
Kämpade hela natten med värkar och krystvärkar, men hon vill inte komma ut. Jag har minnesluckor och minns därför inte så mycket av den natten för jag var så utmattad. Strax efter kl 06 på morgonen fredagen den 20 februari, så bestämmer läkaren att vi ska prova sugklocka, för att hjälpa till, då jag började bli för trött. Detta fungerade och kl 06.21 kom Joline ut och lades direkt på min mage. Jag var så trött att jag bara höll om henne och låg och blundade, men fantastiskt glad att hon nu kommit ut och mådde bra.
Dagen efter, lördagen den 21:e, åkte vi hem till en stolt storebror Dante & nyfikna morföräldrar.
Äntligen var hon här och nu är vi fyra i familjen! <3
 |
| Redo att åka hem |
 |
| Dante, stolt storebror, håller Joline första gången på kvällen den 21 feb 2015 |
Åh va kul att du skrivit här igen. Kan inte bestämma vad jag ska göra riktigt med min.
SvaraRaderaJag tänkte försöka komma igång igen, men det är svårt att få tid till att skriva. Tänkte mer ha detta som en dagbok som man dokumenterar det som händer i familjen och sedan försöka få bloggen tryckt i en bok som minne. Alltså mer en blogg för mig och familjen egentligen och de vänner som är intresserade av att se lite hur vi har det. :)
Radera