Fortsatt semester uppåt Höga kusten



Gröt är gott :)



På fredagen den 20 juli anslöt mina föräldrar, Jan och Evy, med sin husvagn. De fick plats mellan vår och Fredriks föräldrars husvagn bland tallarna. De skulle egentligen åkt med redan från början av veckan, men då pappa inte blev klar på jobbet och då farmor (Dantes gammelfarmor) Ingrid ramlade och bröt både ett ben i axeln och lårbenshalsen och fick opereras, så blev deras resa lite förskjuten.

De kommande dagarna besökte vi Örnsköldsvik och Sollefteå. Vi planerade ta en båttur till den kända surströmmingsön Ulvön som ligger precis utanför halvön och Norrfällsviken som campingen låg på. Färjan avgick från Mjällomslandet som låg inte långt från campingen. Tyvärr var dock färjan fullbokad och då vi inte hade bokat biljetter i förväg så fick vi inte följa med. Det var tråkigt för det var en solig och varm dag.

Då vi inte kom med båten så ville Fredrik åka tillbaka till campingen, medan jag och mina föräldrar funderade på att åka med en annan båt till ön Husbonden istället, då det ju var så fint väder. Den båten skulle avgå från Bönhamn ca en timme senare. Jag frågade Fredrik om vi allihopa skulle åka med mina föräldrar till den andra ön men då sa han att han ställt in sig på att åka tillbaka till campingen och inte ville åka någon annanstans. Besvikelsen över att vi inte kom med den första båten kombinerat med tröttheten efter nästan ett halvår utan en hel natts sömn som verkligen tär på humöret gjorde att denna lilla obetydliga grej fick bägaren att rinna över och jag blev arg och började gråta. Jag brukar inte bli arg ofta och jag gråter sällan, då jag vanligtvis är en väldigt glad och positiv person som är nöjd med livet, men att inte få sova ordentligt kan nog göra även den gladaste lite ledsen och butter ibland. Det slutade med att jag och mina föräldrar åkte till Bönhamn och tänkte åka med den båten ut till ön Högbonden. Vi kom dit i sista minuten, men då vi skulle gå på färjan så sade kapten att det var lika bra att vi lämnade barnvagnen i hamn, då vi inte skulle kunna använda den på ön ändå. Vi frågade hur terrängen var på ön och då sade han att det är en stenig stig med mycket trärötter som går ca 600 meter ganska brant uppför, så det är därför man inte kan ha med vagnen. Då jag inte hade någon bärsele med mig till Dante så valde vi att inte åka med eftersom det skulle bli för jobbigt att bära på honom. Vi fikade istället på bryggan i Bönhamn och sedan åkte vi tillbaka till campingen. Tur i oturen att Fredrik och hans föräldrar inte åkte med till Bönhamn denna dag, då det ändå inte blev någon båtfärd och Bönhamn hade de ju redan sett.

Lunch/fikarast på väg till Ö-vik

 

Mina älsklingar

 

Sollefteå. Bilden är inte representabel för Sollefteå,
då bebyggelsen i centrum längre fram på gatan bestod
av mestadels äldre trä- och tegelhus. 

 

Precis när vi kom hit till Sollefteå så började någon sorts fisketävling i
samband med något jippo som på gick här mitt i city.




Dante och mormor Evy i Bönhamn



På onsdagen den 25 juli lämnade vi Norrfällsvikens camping och styrde kosan mot Orsa camping. Åkte en bit på "Kustvägen" på vägen dit, vilket inte var någon hit, då vägen var den skumpigaste asfaltsväg vi någonsin åkt på, tror jag. Sedan var vägen mellan Ljusdal och Orsa inte heller bra, vilket gjorde att det tog längre tid än beräknat. Vi kom ändå fram i relativt bra tid (ca kl 18), då Dante skött sig jättebra och sovit större delen av vägen.

Sightseeing i Orsa centrum

Då det var Orsayran i stan, så var campingen (som ändå är en av Sveriges största med ca 800 platser) nästan fullbelagd. Det fanns två elplatser kvar, så vi och mina föräldrar fick varsina elplatser, medan Fredriks föräldrar fick ställa sig på en plats utan el. Dagen efter åkte Fs föräldrar hem. Vi andra utforskade Orsa som var en mindre stad än jag hade trott. På eftermiddagen gick vi runt campingen och njöt av det fina vädret.

På fredagen den 27 juli åkte vi hemåt. Stannade på KSS i Skövde och hälsade på Dantes gammelfarmor/min farmor Ingrid som fått en ny höftkula efter lårbensbrottet samt precis fått en pacemaker inopererad. Hon såg efter omständigheterna väldigt pigg ut och min faster Lisbeth som också var där sade att farmor till och med redan kunde gå själv med sin rullator, vilket ju är toppen. Håller tummarna för att hon kommer bli bra igen. Hon är ju 94 år (blir 95 år den 11 nov 2012), så hon är verkligen en krutgumma, då hon ju bott hemma i sin lägenhet och nästan klarat sig helt själv ända tills nu när hon ramlade och bröt benet.

Efter KSS-besöket åkte vi vidare till Göteborg, då Dante var så duktig och sov så bra i bilen. Den dagen åkte vi 51 mil med husvagn på släp med enbart tre stopp, vilket vi tyckte var väldigt bra då vi ju hade Dante med oss. Dante sov större delen resan och så sparade vi in ett stopp genom att ge Dante ersättning i flaska i bilen under färd. Vi var dock noga med att se till att vi inte åkte så mycket längre än 2 timmar i stöten, så Dante och även vi andra fick komma upp och röra på sig lite emellanåt.